Kreativ process

Hur kan man skapa en organisation och planering som ger förutsättningar för kreativiteten att nå högre än man kan föreställa sig med sin nuvarande föreställningsförmåga? Genom de tre mycket olika tvärkonstnärliga projekten i trilogin har jag tillsammans med stödforskarna undersökt den kreativa processen både inifrån och ut, utifrån in och hittat nycklar:  

Den kreativa processen är allt annat än linjär eller som en evolutionstrappa som leder till toppen. Den är snarare som en uppåtgående spiral som först rör sig i stora cirklar men i takt med att fördjupningen sker blir mindre och tillslut helt linjär ju närmare premiären vi kommer. I den här spiralen ska ett stort antal personer med olika kunskaper och bakgrunder samverka mot ett gemensamt mål - premiären. Genom att i ett tidigt stadium introducera spiralen som illustration över den kreativa processen för alla inblandade får vi ett gemensamt redskap att falla tillbaka på när olika oundvikliga ”fenomen” som uppstår i kreativa processer tar plats och vi är alla är medvetna om att vi är på väg framåt, om än på ett annat sätt än linjärt. Det ger en gemensam syn på kaosfyllda krockar som en möjlighet i stället för något negativt*. Vi förstår att när man färdas i en spiral måste man ibland per definition gå bakåt för att komma framåt och att det inte är negativt och bakåtsträvande utan ett sätt att fördjupa och vara noggrann. Vi blir också uppmärksamma på att en upplevelse av splittring inte betyder att vi är på väg åt olika håll utan att vi bara befinner oss på olika ställen i den gemensamma spiralen.

Hjärnforskaren Jills Bolte Taylor uttrycker sig så här: ”Vänster hjärnhalva är en utmärkt verkställare av höger hjärnhalvas motiv”.

Genom processen med Wear it like a crown undersökte vi det påståendet och kom fram till att det är ett utmärkt verktyg att använda som metodillustration för ytterligare ett perspektiv av en kreativ process: Vi lät höger hjärnhalva anställa vänster hjärnhalva som verkställande direktör med uppgift att skapa den bästa tänkbara organisation och planering för att stödja och skapa möjligheter för höger hjärnhalvas vision att flyga högt. På så sätt visste vi arbetsordningen och ”hierarkin” blev tydlig.

För att utföra sin uppgift till fullo krävdes det att vd:n måste följa processens utveckling och använda sin excellenta analytiska förmåga till att hela tiden utvärdera och kritiskt granska den planering som var gjord och göra de förändringar som krävdes för att fortsätta att stödja visionen på bästa sätt. För detta krävdes en flexibilitet som kanske inte är vänster hjärnhalvas starkaste sida, men eftersom arbetsordningen var tydlig utvecklades förmågan under processen (med hjälp och inspiration från arbetsgivaren).

Att ha vänster hjärnhalvas goda organisatoriska plattform som trampolin och samtidigt mjuk matta att landa i, samt en följsam analys gör att både trampolinerna och fallmattorna hela tiden parerar och hamnar på rätt plats för största möjliga effekt.

Wear it like a crown var inte en mindre kaosartad process än de tidigare, snarare tvärt om. MEN vi hade en lekfull stämning även under de mest pressade perioderna och var inte rädda för att kasta oss ut i gränsöverskridande situationer som ledde oss långt längre än någon av oss visste att vi kunde gå.

I den kreativa spiralen har jag därför lagt till två trådar som går parallellt, men hoptrasslat och representerar de olika hjärnhalvornas karaktär enligt Jills Bolte Taylor:

Vänster: Struktur, planering, organisering, analys, kontroll

Höger: intuitiv, känslomässig, helhet, möjlighetssyn, kaosbenägen

”Man kan se det som att jag kopplar upp på den högra hjärnhalvans frekvens (intuitionen)– ställer frågor, tyder och dechiffrerar, analyserar, gör val och sorterar utifrån vänster hjärnhalva”.

*Många hjärnforskare och kreativitetsforskare beskriver på olika sätt att kreativiteten uppstår i krocken eller samarbetet mellan höger och vänster hjärnhalva. T.ex. kreativitetsforskaren Fredrik Hären som menar att i mötet mellan två olika tankar eller saker uppstår något nytt. Detta är även en bra beskrivning av nycirkusen som konstform och vad det innebär att skapa en föreställning. Krockar kan ses som en genväg till kreativitet. Ur kaoset som uppstår i krocken uppstår det nya. Med nycirkus som i sin tvärkonstnärliga och interdisciplinära konstruktion är helt uppbyggd på ”krockrisker” kan man gå så långt som att påstå att nycirkus använder krockar som metod för sin kreativitet. Ser man krockarna så kan man istället för att bli frustrerad och skrämd ropa hurra när krockarna kommer och börja leta efter möjligheterna i dom.