Artister, ekonomer & entreprenörskap

Som ett led i forskningsprojektet, och som en utveckling av undervisningen på respektive högskola, beslöt vi att se vad som hände om vi sammanförde cirkusartister med studenter från Handelshögskolan i Stockholm. Vad kunde de lära av varandra? Här finns en kort sammanfattning av några av alla de lärdomar som uppstod i mötet. Emma Stenström / Kajsa Balkfors reflekterar:

Som ett led i forskningsprojektet, och som en utveckling av undervisningen på respektive högskola, beslöt vi att se vad som hände om vi sammanförde cirkusartister med studenter från Handelshögskolan i Stockholm.1 Vad kunde de lära av varandra? 

Det första året, 2010, höll vi det med flit ganska öppet. Cirkusartisterna och handelsstudenterna fick en ram, där de visste att de skulle genomföra varsin workshop, för den andra gruppen, samt gemensamt redovisa resultaten i slutet av kursen. Därutöver förbereddes de på likartat vis, med olika gästföreläsningar och seminarier om bland annat kreativt ledarskap och kopplingen mellan konst och företag. Innehållet i respektive workshop fick de dock bestämma helt på egen hand, liksom vad de skulle redovisa på slutet. 
 
Efter önskemål från deltagarna, bestämde vi att styra upp det mer det andra året, 2011. Istället för att förberedas på varsitt håll, gick bägge grupperna först en gemensam kurs (se bifogad kursplan). Därefter fick cirkusartisterna i uppgift att, precis som året innan, organisera en workshop för handelsstudenterna, alltmedan handelsstudenterna fick i uppgift att i grupper om fyra hjälpa cirkusartisterna att utveckla sitt företagande. 
 
År tre, 2012, har vi fortsatt att utveckla kursen, bland annat genom att förlänga och tidigarelägga den. Eftersom den kursen ännu inte är avslutad, redovisas den dock inte här. 
 
Parallellt med kurserna har handelsstudenterna också blivit ombedda att skriva essäer om sina erfarenheter av samarbetet samt mer generellt om hur konsten och näringslivet kan befrukta varandra. Dessa essäer har utgjort ett värdefullt material för att fånga upp vad de har lärt sig och fått ut av samarbetet och redovisas därför mer utförligt på annat håll. Här följer endast en kort sammanfattning av lärdomarna från bägge håll, utifrån kursutvärderingar, intervjuer, essäer och observationer av de sammanlagt hundratal personer som hittills gått kursen. 
 
Nyttan för cirkusartisterna
 
Det talas mycket om vikten av att lära ut entreprenörskap i konstnärliga utbildningar. I regeringens handlingsprogram tas det till exempel upp som en specifik åtgärd för att utveckla kulturella och kreativa näringar och i det sammanhanget blir det här samarbetet också intressant. 
 
Artisterna vittnade efteråt om att den största behållningen var att de tydligare såg vilken kunskap de själva besatt; hur den kunskapen kunde användas och var efterfrågad även utanför cirkusen och hur den kunde paketeras och kommuniceras. 
 
När handelsstudenterna vittnade om att de lärde sig entreprenöriellt tänkande genom att delta i artisternas workshops, fick artisterna tydligare syn på att de själva har ett tanke- och arbetssätt i sitt artistiska liv som de själva kan dra nytta av i sitt företagande. I mötet med handelsstudenternas kunskap i analys, strategi och planering, visade det sig vilka verktyg som är användbara, eller ej, för ett visionärt konstnärligt och entreprenöriellt tänkande. Något som både artisterna och handelsstudenterna upptäckt att de har större nytta av än de anat. 
 
Kursen Cirkus Transfer – kommunikation och entreprenörskap är ett unikt möte mellan studenter och professionella inom cirkusfältet och ledarskaps- och entreprenörsfältet, som väkt intresse långt utanför Sveriges gränser. 
 
Nyttan för ekonomstudenterna
I likhet med cirkusartisterna upplevde handelsstudenterna också att de fick syn på vad de själva kunde. Man kan alltså tolka det som att det i mötet med annan kunskap, blir lättare att få syn sin egen. Den tysta kunskapen kommer helt enkelt till ytan och blir synlig i mötet. 
 
Därmed raderas också en del fördomar, som att cirkusartisterna skulle vara de kreativa och handelsstudenterna de icke-kreativa. Så är det förstås inte, utan flera av handelsstudenterna konstaterar att de i samarbetet upptäcker att de minsann också är kreativa. Skillnaden är snarare att de inte alltid uppmuntras att vara det; speciellt inte i skolan, och att kreativitet därför inte har blivit en del av deras identitet. Att handelsstudenterna ges möjlighet att upptäcka och identifiera sig med sin kreativitet, är förstås värdefullt för framtiden, både för de själva och för samhället. 
 
Än viktigare är dock att det i mötet uppstår många diskussioner av mer existentiell karaktär; om olika drivkrafter, om motivation, om vad man vill med sitt liv, och varför. Många vittnar om hur lite tid som ägnas åt frågor av den här karaktären i resten av utbildningen och, skrämmande nog, hur de upplever att den stora skillnaden mellan ekonomstudenter och cirkusartister är att de förstnämnda styrs av yttre mått på prestationer, som betyg, lön och status, medan de sistnämnda drivs framåt av egen vilja och passion. Enkelt uttryckt kan man säga att många handelsstudenter ser hur de själva är styrda utifrån, medan cirkusartisterna är mer styrda inifrån. 
 
Andra tar fasta på passionen, avundas artisterna och drömmer om att hitta tillbaka till sin egen passion; den som de en gång hade. En student drömmer sig tillbaka till sin barndom, en annan till idrotten; många menar att de vill försöka hitta passionen i sin framtida yrkesroll och sluta styras så mycket av prestationer. En student påpekar att cirkusen framstår mer som framtidens organisation, just för att den rymmer människor som drivs av passion, söker mening och är sig själva.
 
Genom att diskutera frågor av mer existentiell karaktär, närmar man sig också entreprenörskapets kärna – på ett sätt man inte alltid gör i ekonommiljö.  I den politiska retoriken brukar det ju heta att det är konstnärligt verksamma som behöver lära sig ekonomi och entreprenörskap, men här gick lärdomarna åt andra hållet. Här var det istället ekonomerna som lärde sig entreprenörskap av cirkusartisterna: 
 
Jag tror att workshopen åstadkom något som vanligtvis är mycket svårt för handelshögskolor att uppnå: den förstärkte det entreprenöriella tänkandet.
 
Egentligen är det inte så konstigt. Entreprenörskap, i form av eget företagande, är mycket vanligare bland artister än bland ekonomer. Dessutom finns det ett släktskap mellan konstnärs- och entreprenörskap, och det entreprenöriella tänkndet ligger förstås närmare ett kreativt förhållningssätt än det ekonomiska gör. 
 
Handelsstudenterna vittnar också om att det mesta de har lärt sig handlar om att undvika och inte ta risker: 
Medan artisterna har lärt sig att använda risk, verkar vi mest ha lärt oss att undvika risk. 
Även detta skiljer sig från cirkusartisterna. Ännu viktigare kom dock diskussionen om drivkrafterna att bli. Här fanns kanske de
största skillnaderna, och mest att lära. Många påpekade att artisterna var mycket mer inifrån-styrda, medan ekonomistudenterna främst styrdes av yttre och gärna kvantifierbara mått på framgång, såsom betyg, lön, bonusar och liknande: 
 
Jag konstaterade att grupperna använder motsatta strategier när det gäller karriärplanering. Ekonomstuderande använder en utifrån-och-in-strategi: De tittar på arbetsmarknaden och identifierar de jobb eller branscher som är mest attraktiva för dem, av skäl som höga löner, utmanande aktiviteter och goda utvecklingsmöjligheter. Det är ofta branscher som ”management consulting” och ”investment banking”. Utifrån denna analys utvecklar de en strategi som gör det möjligt för dem att uppfylla dessa krav. Det innefattar att välja ett bra universitet, studera mycket, åka på utbyte, lära sig nya språk, engagera sig i massor av fritidsaktiviteter, få praktikplatser, etc. Med andra ord: De blir vad arbetsmarknaden vill att de ska vara. Konstnärerna å andra sidan följer en inifrån-och-ut-strategi. De ser sina färdigheter, talanger och passioner - vad de är bra på och vad de vill göra. Sen utvecklar de dessa färdigheter och hoppas att någon gillar vad de gör och att de kommer att kunna överleva på sin konst. Med andra ord: De blir dem som de vill vara, och hoppas att marknaden gillar det.
 
Som så ofta i mötet med konst och konstnärer kom diskussionerna alltså att landa i det existentiella, det mänskliga. Kanske är det också där, i själva kärnan, som den största behållningen och utbytesmöjligheterna finns, vilket också tidigare forskning har visat. 
 
1 Tre parter drev gemensamt projektet: Cirkus Cirkör, som bidrog med såväl kunskap som cirkusartister, Dans- och Cirkushögskolan, som inrättade en speciell vidareutbildningskurs för syftet, samt Handelshögskolan i Stockholm, vars studenter på masternivå, med inriktning mot Management, deltog. 
 
Läs mer här!
 
Foto: Lina Franzén